1 år idag....

Idag är det exakt 1 år sedan vår älskade Ira somnade in.

Det känns tungt och tomt idag. Jag undrar ibland hur det kunde gå som det gick. Alla hennes syskon som är röntgade är bra. Ira var nog helt enkelt det "svarta fåret" i den kullen.

Tanken har också slagit mig om jag gjort något fel? Jag utfodrade henne som man ska till en valp. Hon fick inte några påfrestningar utan normal aktivitet för en i hennes ålder.
Vid 7 månader märkte jag några "varningstecken". Hennes bakbensvinklar försvann, hon började "skjuta rygg" men i övrigt var hon en glad sparvel.
När hon var ca. 10 månader började hon visa aggresivitet mot andra hundar på promenader. Att leka lös var aldrig något problem med okända eller kända hundar. Detta är ett av hennes sätt att visa att hon inte mått bra.
Nu i efterhand tror jag att hon haft ont långt innan jag märkt något faktiskt. Hundar är otroliga på att gömma sin smärta.

Vid första röntgentillfället hade hon redan måttliga pålagringar. Vid röntgen 1 månad senare när vi jämförde bilderna, var det redan en klar försämring. Jag var redan inställd på att vi skulle behöva låta henne gå, men fy vad svårt det är när man ska ta farväl, när det väl blir verklighet.

Vi kommer att plantera ett fint litet träd i trädgården. Där under ska Ira få ligga.

Här kommer min hyllning till henne som jag gjort. Länkar men tittar ej själv. Det är för svårt......

http://www.youtube.com/watch?v=Z4ZtAZTddBI&feature=channel_page

R.I.P min lilla Ira-pira-vattensnira
Du är för alltid med oss!

Har även denna på Youtube, där husse och Ira pratar lite. :-)
Videon är mörk men man hör hela samtalet ändå ju. ;-)

http://www.youtube.com/watch?v=pByqVdg-Gss&feature=channel

Dagen består av våtrumsspackling medans gubben är och fiskar med sina kompisar.
Tur att jag är fullt sysselsatt idag, annars hade jag deppat ihopa helt.....

// Jessica, Cacchio